What would Macgyver do?

Det är sjukt vad fort tiden går, jag visste att jag inte bloggat på ett tag, Men att det var över ett år var en liten överaskning. - -

Lång tajm nå sii. Inte orkat/känt att jag haft nåt värt att skriva om, men nu ni. Nu har jag träffat lagom skumma människor på jobtjollevippen jag är på.

60% av tiden går åt till att göra ingenting, titta och se om nåt är snett och ta rast, det är ok, det kan jag ta.
20% av tiden jobbar vi faktiskt med något
20% av tiden är det lunch. Kan jag ta

Det här ska på något vänster leda in mig i arbetsmarknaden och ge mig rutiner, sorry, don't see it.

Hursomhelst, det är inte så hemskt, men människorna där är redigt skumma.

Exempelvis Semlan, som de kallar honom. Han är en liten tjock kille som pratar alldeles för mycket och tror han kommer vinna stort på poker och hamna i Las Vegas, det är hans mål i livet. Han sätter in 300 varje månad eller så att spela för och bor hemma hos sin mamma som tar det mesta av hans pengar i hyra ändå. Lycka till Semlan.

Semlan blir även lite galen när tjejer pratar med honom, och då menar jag inte att han är tjejtokig utan mer att han börjar väsa och säga att "du bestämmer inte över mig." Nu har vi bara en tjej på centret så det blir lite kul. Detta leder mig till Miriam, som är ganska söt och trevlig, hon är också en crazy cat lady in the making, frivilligarbetar på katt-pensionatet och pratar även hon för mycket, men jag tror att eftersom hennes röst är mer behaglig att höra, och att hon inte är lika ful som Semlan så tolererar jag henne mer.


Så har vi peter som bor på nån form av hasch-pensionat.. jag vet inte jag lyssnade inte så hårt, Peter är galen, när hans Tv gick sönder kastade han ut den genom fönstret säger han. Han sa även att han skulle hämta släggan om nån försökte bryta sig in i hans skåp..

It's a merry bunch of misfits.. bara toppen av isberget so far

Efter lite städande (ja ganska lite) idag så så hittade jag nåt i en låda mormor kom över med härom..året..sumthin. Ett gammalt fotoalbum med mig i kanske 3-10 års åldern.. en del bilder på mamma, några på hennes ex och sånt.. men mest jag iaf. .. oroväckande många var på en naken mig. Dessa bilder har nu gömts undan men obsceniteter åsidosatta så var det en ganska rolig upptäckt. Ibland är det lätt att glömma att man faktist var liten.

Det är lätt att glömma att jag faktist var ganska söt när jag var liten.. var gick det fel?

Mest glad är jag ock att det fanns några bilder på mamma, det finns inte för många av dem.

Ugh.. vet inte vad jag ville ha skrivet med det här egentligen.. tankar bubblar upp med minnen bara antar jag

Ursäkta mina kassa photoshop-skills, men jag vill bara säga att jag tror min hjärna håller på att assimileras av Poemy-Kollektivet

Resistance is futile x.x

Om det fanns nåt att vara glad för..

 

Bah, humbug.. jag finns i bäddsoffan.

Igår bar det av mot Stockholm igen, eller Flemingsberg för att vara exakt, trots allt satte jag inte en fot i själva huvudstaden, men det spelar ingen roll, jag var inte där för sightseeing ändå :>

 

Istället togs jag, lilla Natalie och min väska alkohol emot med öppna armar av fröken Poemy som iofs var sen, men det var ok, för den här gången. *raise eyebrow*

Vi promenerade mot Rebeckas lägenhetskomplex som för övrigt borde flyttas närmre flemingsbergsstationen.. och samtalade om vad jag inte kommer ihåg mycket av.

 

Hursomhelst!

Vi umgicks, hade kul, och hade min första Super Shot Bros Melee-tryout.. det var kul och så, även om jag förlorade lite väl hårt, och snabbt. Nästa gång ska damage ration vara 1.5 istället .

Ärligt talat kommer jag inte ihåg så mycket mer än att vi spelade Melee, drack vodka som för övrigt inte bör drickas rent, var ganska vidrigt men det gick väl ner ändå. Pratade Song of Ice and Fire... Vart full utan allt för mycket besvär helt enkelt.

 

Kan inte säga så mycket mer om kvällen, förutom att jag är nöjd som 10-åring som fått en femtiolapp till glassbilen.. Det och att helvetessoffan egentligen inte rymmer 2 pers sovandes i den, men den gjorde ett tappert försök  och gav aldrig upp.

 

Nu infinner sig vardagstristessen igen.. 2 veckor till Scifi-mässan. Bra att ha nåt att se fram emot, och jag är pepp som korvspad, inte bara för mässan i sig utan sällskapet och .. Allt! Mest allt!

 

Random tankar, over and out, jag återkommer när jag har sovit 8 timmar ostört ^_^

 

OH, och jag har magiska händer! Spelfixaren, det är jag

 

 

 

 

Stötte på en gammal klasskamrat (tänk mellanstadiet) på nätet, det här är en människa som jag en gång i tiden spelade spökboll med på idrotten..de få gånger jag var med dvs.

Iallafall, tror hon flyttade innan vi skulle börja sjuan. Sen sågs vi igen på virginska , hon gick nån annan linje och vi småpratade då och då.. helt okay tjej tänkte jag. Har jag alltid gjort även om vi inte direkt var mer än bara bekanta

Så såg jag hennes blogg och .. det var inte vad jag väntade mig, alls.

Det visar sig att inte bara har hon utvecklat en böjelse för rough-sex och läder och spanking, hon gillar också att lägga ut bilder på sig, avklädd och visa sina blåmärken.. gah, det var iaf inget jag ville se.

Vilket för mig till min nästa punkt.. vem vill lägga ut detaljer om sitt sexliv på nätet? Ännu mindre lägga upp sina blåmärken och prata om det som badges of bloody honor.. GAH!

Sensmoralen är att.. folk man känner i mellanstadiet troligen förändras, och det är rikigt läskigt att se det ibland.. men för guds skull kolla inte in på okända bloggar! *ärrad för livet*

*editors note* Jag dömer henne dock inte som en dålig människa bara för att hon är väldigt öppen med sexuella preferences, säger bara att det inte är min grej >.>

Irritationsblogg idag!

Jag stör mig på DÅLIGA bloggdagböcker!
Jag läste just en blogg skriven av en av mina forna klasskamrater på kävesta-tiden, och det var verkligen bland det tråkigaste jag läst.
Visst en blogg ska väl kunna vara som en dagbok, men nu citerar jag lite fritt men det var samma innehåll "jag var på Macdonalds och väntade på Sandra,medans jag väntade gick jag på toa" Jag läste inte mer, jag vill inte veta!

En annan sak jag stör mig på är Tekken 6 Online-möjligheter, i 8 fall av 10 så är det acceptabelt men rätt vad det är sitter man där med en motståndare med ett gammalt östtyskt burktelefons-modem och man kan inte quitta för då får man minuspoäng! Jag stör mig även på att Supersvensken Lars pratar japanska men det är okay i slutändan.

Jag stör mig på det eviga byggandet som jag inte ens vet vad det gäller, men tycker det är skitcoolt at låta utanför mitt fönster, jag gillar er inte alls byggarbetarsvin!

Jag stör mig så jävla hårt på SF's prioriteringslista, inget Boondock Saints 2 på svenska biografer? VAFAN!? Amerikanskt romansdravelsskit och italienska independentfilmer och den där JÄÄÄÄVLA Stieg Larsson  är tydligen viktigare än uppföljaren på en av de coolaste filmerna nånsin!


... Nu är jag arg.

Stör mig även på det motsatta könet men det är en livslång konflikt, och inte värt mer än en notis.

År
0-1: Jag ska tydligen ha lärt mig kissa på folk
1-2: Jag får den ovanan avänjd
2-3: Jag dricker min första öl
3-4: Typ nu spelar jag min första Game'n watch.. en lång bana inleds..
4-5: Jag upptäcker Transformers

6-7: Moster får en NES, och min bana blir tydligare och tydligare. Turtles upptäcks även
7-8: Jag får en NES. Kaos. Lycka, extatisk eufori. tycker mamma borde ragga på Macgyver
8-9 Fet jädra nintendotumme. Jurassic Park sätter sig i hjärnan
10-11: Snes, Zelda.. Turtles In Time, extatisk eufori v2. Jag upptäcker  även Street Fighter.. livsförändrande händelse, jag får äntligen döda mina vänner
11-12: Upptäcker Marvel, Spindelmannen blir min bästis

12-13:Snesen ger mig glädje och lycka, tillsammans med upptäckten av star wars
13-14: Upptäcker Pollenallergi, och att det är svårt att cykla med igensvullna ögon. Lyckligaster sommaren nånsin, inomhus isolerad med mer tv-spel. Spelar Final Fantasy för första gången. och Pokemon.. tror Mor inte visste mitt eget bästa.
14-15:  Får min första seriösa flickvän, N64 rullar in. Första spelen, Lylat wars och Pilot wings
15-16: återhämtar mig efter min första  seriösa flickvän, mamma sjuk, jag lessen,.. köper playstation. flytta mormor

16-17: Internet upptäcks typ nu i Nora, första modemet består av 2 burkar i varsin ände av ett snöre. Cyberflirtande känns coolt. Macgyver sänds varje morron på femman. Rikard lycklig
17-18: Första gången jag träffar nån jag mött på internet. Gos uppstår. Träffar fatime, internet inte kul längre.
18-19: Enter #FFSverige och mIRC.Träffar Slauka på buss till Mariestad. galet. Uppcon 02.. (eller var det tre?). Fuck yeah!, första långvariga förhållandet inleds via nätet. Inser att Umeå är väldans långt bort från örebro.
19-20: Playstation 2, Xbox, GC... alla inskaffas, i motsatt skriven ordning. Rikard flyttar ifrån Nora till egen lägenhet, via ett halvt halvår hos moster. Fixar Nintendo DS

20-21: Långvarigt förhållande #1 avslutas, lycklig singel.. typ. World of Warcraft slår klorna i mig det här året. PAIN. Mamma kilar vidare.. Rikard ledsen.
21-22: Långvarigt förhållande 2 inleds. Med en lokal dam, chocken är stor bland vänner, familj och bekanta.
22-23: Långvarigt förhållande FORTSÄTTER..OMG! Skaffar en Xbox 360,
23-24: Långvarigt förhållande spårar ur. Aska och tårar buhu, Får medelålderskris och festar med tonåringar. De har inte blivit av med mig än.
24-25: Känns inte så mycket som en kris längre, tonåringarna har inte blivit av med mig än, trots viss flykt från staden. Fick äntligen allmän gymnasiekompetens. Bra år i stort


Lite copy/paste från förra året, med  tillägg ^^

Yeah, det är en dum löjlig liten sak, men jag tänker göra det.

Det är ganska befriande att inte tänka så hårt måste jag erkänna :3

 

Tillägg.. för den utomstående kommer det troligen tyckas vara en ganska spontan liten grej.. Det är något jag inte brukar göra, så egentligen är det nog bara mycket hype och lite substance från mig, men iaf :D

Egentligen har jag inget viktigt att skriva om, men det har iofs inte hindrat mig förr..

 

Min poäng är, det är inte mycket som händer.. allt är sig likt och det tär en aning.. jag vill verkligen inte vara arbetssökande för det suger brutalt.. Ge mig ett stabilt jobb och jag tar det.

 

Men, jag får iallafall pengar av Soc, tur det.. coh ansvarig som jag är har jag beställt collectors edition av Dragon Age..Spel blir det i höst iallafall, Modern Warfare 2, Nämnda Dragon Age, Tekken 6. Jag vet inte var jag ska börja riktigt .Äh.. spel känns faktist inte så viktigt, men det kommer ge mig något att göra, nåt jag inte har mycket av just nu

För det jag saknar mest är sociala interaktioner, msn funkar väl.. ett tag, men jag är en needy whiner som kräver mer.

 

Baaah, skrivtorka.. ville bara ha nåt skrivet så inte bloggen blir dammig..

 

 

Oh, jag är 25 snart, världen är åt helvete

Drömmar är roliga..

Häromnatten stod jag på en åskig och regnig plats, det verkade vara ganska tjock regnskog som det var en militär/scientist-base, vad jobbade dem med där då? De förberedde för en evakuering såklart, hur skulle vi evakueras? Dropships.. ni vet såna de har i Aliens, små transportrymdskepp liksom.

Varför var jag där då? Jo jag var någon form av intergalaktisk bigshot som inspekterade min bas antar jag. Det var iaf fullt med marines och forskare som sprang fram och tillbaka och det var kaos.

Varför var det kaos undrar ni?

Dinosailens.. Dinosaurs in space liksom, det fanns raptors i utkanterna och såklart en Not-quite t-rex, not quite säger jag för att den var för stor, kanske dubbelt så stor som en Jurassic Park T-rex och dess huvud dök upp då och då och åt upp en och annan militär

Anyhow, jag var på väg mot den sista dropshippen då sagda bigass-meat-eater ställer sig farligt nära platsen där  vi ska hämtas.

Enter girl of topic. En toksöt tjej i labcoat med hyfsat kort rött hår som säger att jag, som är chefen måste komma undan och hon ska göra en avledande manöver så vi kan smita. Jag säger att hon inte får, det är en order. Jag är chefen.

Hon säger att hon inte bryr sig, jag går fram till henne och hånglar till henne, varpå jag säger "You're fired!" slår henne i magen så hon svimmar och springer iväg mot vårt dropship med henne över axeln, varpå vi flyger iväg, säkra från alienosaurusar, eftersom jag stirrade bort T-rexen.(yep, glared him right off) Utmattad tittar jag på damen som vaknar, och yttrar den otroligt passande kommentaren "I never liked a lady who cant take an order" (tar inget som helst moraliskt ansvar för mitt drömjags åsikter och attityd!)

... Manligast dröm nånsin jag haft?.. Möjligt... mycket möjligt

Hoh boy.. ja vad är the flightplan?..
Jag har noterat att de flesta kreativt skrivande-kurser bara är på halvfart, dvs  halvt studielån, halvt studielån funkar inte om man ska ha en lägenhet om man inte har ett deltidsjobb och i dagens läge så vet jag inte om det funkar att bara säga "Tja jag vill ha ett deltidsjobb" Det är lite klurigare än så

Därmed inte sagt att jag har gett upp på det, jag har en plan även där. Linköpings universitet har en distanskurs i Kreativt klottreri som man kan gå på om man redan har lite högskolepoäng under vingarna, får se sedan

Men nog svamlande..
Jag satt och ögnade igenom lite utbildningar i Linköpings och Uppsalatrakten och jag fann mig dragen till en rubrik

"Kandidatprogram i retorisk och litterär kommunikation"

"Från reklam, tv-serier och datorspel till tidningar och romaner: överallt möter vi budskap som talar till oss. Somliga budskap vill underhålla oss, andra vill få oss att fundera över oss själva och vissa vill övertyga oss om att tycka eller göra det ena eller det andra. Kandidatprogrammet i retorisk och litterär kommunikation vänder sig till dig som vill ha möjligheter att förstå dessa olika former av budskap. Utbildningen ger dig redskap för att reflektera över och analysera såväl litterära som retoriska texter. Samtidigt tränar du din egen förmåga att skriva och tala effektivt"

Jag tyckte hursomhelst det lät väldans vackert, jag vill ju bli bättre på att skriva, att analysera texter är inte helt fel det heller.. jag kikade vidare

Jobb var exempelvis inom bokmarknad, kultur och kommunikatonssektorn.. Bokmarknad liksom! Jag vill!
Det jag inte riktigt gillade var en viss vinkling mot politiken med, men jag  kan ärligt säga att det kanske är en sån grej som kan vara bra att kunna även om man inte gillar det.


Håhå jaja.. för första gången på länge har jag ett klart mål, och det tog mig typ en halvtimme sen var jag uppskriven i sjuttioelva olika bostadsföreningar i Uppsala.

Ett år kvar till intagning.

Freaky

Mot Stockholm med tåg om ca en vecka, exciting stuff.

Var på arbetsintervju igår, det var rätt obehagligt. Den ena killen var trevlig ooch frågade om mig, vi inledde en diskussion om tv-spel, allmänt småpratade.. men den andra killen, Såg ut som nån som troligen kunde vara ryss i valfri bondfilm, satt där och stirrade med sina grisögon och kom med obehagliga frågor som "Nämn 3 starka/3svaga sidor hos dig" Det var som om de lekte good cop, bad cop, medans den andra mest var silent bad staring cop who'll smack you over the head with his notebook if you answer wrong.

Obehaglig upplevelse, som för mig in på nästa del..

Alla jobb jag har en chans på är provisionsbaserade, det skulle jag fan inte palla, jag har inte psyke att veta att jag inte klarar hyran om jag inte får ett visst antal sålda elabonnemang/premiepensionsfonder/dammsugare.
All is shit.. jag vill ha mitt jobb på Bokia.. eller börja plugga igen, allt är så menlöst känns det som annars.
Men jag vet inte riktigt vad jag ska plugga till för att bli story-writer för Marvel.. eller valfri serietidning.. Jag behöver kontakter iaf känner jag.

Ja jösses.. framtiden är läskig

Men åka tåg är kul :3

Nepp, det känns som om hur jag än gör så blir det just nu för personligt, jag är inte beredd att släppa loss  alla ödlor ur sina hålor. Så det får helt enkelt bli en whineblogg.

Jag saknar sällskap, hårt. Detta trots att jag hängt med Maria mer än normalt de senaste veckorna (nej vi är inte ihop)
Jag saknar min "f.d" bästa vän som jag inte hört av på flera månader nu, jag saknar  Rebecka trots att hon egentligen inte vart borta så länge, och jag saknar  .. ja.. allt. Just nu känner jag mig bara tom, slutkörd, passé. Förbrukad. Lämnad på gatan medans bilen kör iväg. och jag som vanligtvis är ett uppåttjack hela jag vet inte hur jag ska hantera saken.

Jag vet bara inte vad jag ska göra nu., Snart 25 och inte mycket att komma med.. Men vad gör man?

Tar en dag i taget.. som alltid.

Utan att gå in på detaljer så verkar det som om folk alltid får för sig att jag gillar (on a romantic levul) någon annan.
I det här fallet så kan jag iofs förstå till en viss del men det är ändå lite kul, aldrig är det någon som tror att jag gillar denne!
Ibland inte ens när jag är ihop med dem, har jag en aura av paranoia som får folk att tro att jag är kär  i andra människor än just dem? Man kan tro det.

Kanske är det för att jag är bra vän med så många tjejer, kanske är det för att jag är ganska kass på att sända ut signaler om gillande till "rätt" person... who knows

Bara en iaktagelse jag har gjort.. lite lustigt. Får bara hoppas att det går att motverka ~~

Först tänkte jag låta det här bli nån form av sappy Hallmark-farewell-story, men det är bannemej inte min stil. Så jag fattar mig kort istället.

*harkel*

Poemy, ha så kul i hufvudstaden, läs inte ihjäl dig, prata inte med främlingar, kommer sakna att ha dig i stan, men 26 mil är inte så farligt ändå. Om det är nåt så ring/msn'a/skicka flaskpost/brevduva/morsecode.
See you soon!


<3 / B-M

Ps, Döda inte dina med-inneboende, det blir svårare att dela på hyran då.

I is sad.. jag gillade det ju.. får hoppas det blir euro-release på BB iaf :(

Året är 2005.. Börjar filmen, bara det tyckte jag var rätt fint.
De flesta vet om att jag har en viss förkärlek för Transformers, vad som inte är lika klart är min kärlek inte direkt sprider sig till den gamla tv-serien. Den var helt enkelt inte lika bra som  tidningarna. Tv-serien var mer barnvänlig, mer humoristisk ganska fånig rentav. Jag tror att det var anledningen till varför jag trodde att jag inte gillade filmen, trots att jag aldrig sett mer än halva. 

Iaf, jag såg hela nyligen på Närcon, och jag vart förvånad. Visst det är inte en first class superdupermovie. Men den hamnar inte heller i barnfilmsträsket. Det är en ganska ond film rentav, med mord, ond bråd död och smältande robotar. Den är även fri från moralkakor, förutom typ "var modig, döda onda robotar" Det är nog det enda.. det och "dansa i ring med retardrobots"

Visst storyn är inte nån höjdare, men förutom det fula lilla barnet och den fula lilla high pitched bastard-roboten (wheelie)
Så finns det inga stora fel, särskilt inte om man lyckas komma ifrån att transformers är en film från 86 och kanske inte  alltid har den finaste animationen.

Sen måste jag även säga att Grimlock aldrig är "rätt" när han är den lite korkade roboten.. men i filmen har han en viss charm.

Menmen, betyget.. Klar 7/10, för även om den inte har några större fel så har den inte heller några giganstiska "wooooow".. Förutom hela "The Touch" segmentet..  Hade dock haft mer impact om jag sett den när jag var 12. Då var det inte alltid lika självklart att Prime alltid kom tillbaka , och hans död hade haft mer impact.

Bah-weep-Graaaaagnah wheep ni ni bong

Den senaste veckan har det vart i stort sett en sak som rört sig i mitt huvud.

Pokemon.
Ja, jag är 24 och 9/12-delar, och jag spelar fortfarande Pokemon. Särskilt när det vankas turnering.

Jag har vridit och vänt på laget, lagt grunden för den. Rivit upp nämnda grund. Jag tror det bara är en enda Pokemon som haft en garanterad plats i laget från start. (<3 Scizor) Efter det har det vart en berg och dal bana i type matchups, attackstats, defense, statchanges. Gnällande för Rebecka om att jag inte vet vad jag ska göra, fått samma gnäll tillbaka från henne. (även om jag inte tror hon är på riktigt samma fanatiska plan som jag).

Så jag har frågat mig själv. Varför? Varför känner jag så starkt för att söka och fånga flest, och träna dem var dag?
Jag är tävlingsinriktad när det gäller tv-spel det vet jag. Men det här har gått till en ny nivå av crazy. Det kanske är just för att jag har gjort det här i 10 år, och att om jag vinner så är det pga den kunskap jag samlat på mig under tiden.

Kanske är det för att jag vill hävda mig, kanske bara för att jag tycker att det är kul att vinna..

Hursomhelst, nu har jag FÖRHOPPNINGSVIS gjort de sista justeringarna på laget.. kl 03.18 på natten. Ännu en svag punkt åtgärdad, ännu ett ägg kläckt.

Utan att säga för mycket så är mitt lag nu sammanlagt immunt mot 6 olika typer av attacker,  samt att det finns inte en enda sorts attack som jag inte kan få en "not very effective" på.

Och med detta så hoppas jag att jag iaf kan sätta upp en bra match mot anywhoever på konventet. För efter det så kommer jag troligen spy om jag ser en Pokemon.

Iaf tills Soul Silver kommer