Småbröder

Jag pratade nyss med min 13-årige lillebroder på telefon, ganska länge tillomed. Ungjäveln håller på att växa upp och det märks.

Pratade om lite allt möjligt istället för det gamla vanliga (spel, men det pratade vi också om)
Hursomhelst så ledde det hela in på området tjejer, han frågade inte direkt rakt ut om råd, men jag fick vibbarna..

"Gå åt andra hållet Patrik.. gå  åt andra hållet.. helst ganska fort" Var det jag kunde komma på  just då.

Han får fan inte råd av mig förns han är 18 fyllda..

Att inte ha nåt att säga

Det är rätt störande faktist.. jag vill liksom säga NÅT vettigt men jag känner inte att jag har nåt att komma med.
Inte så ovanligt för det är ju trots allt mig vi snackar om.

Men måste man verkligen ha nåt vettigt att säga?.. Njae.. men ibland så vill jag komma med nåt djupt och insiktsfullt, jag har såna stunder men just nu verkar det som ett dött lopp. Det enda jag kan tänka på är att imorrn ska jag spela Fallout 3. Kul för min del men vem mer i världen bryr sig?.. troligen inte många.

Så dras jag med min jädra trötthet också.. kanske skulle lägga mig och sova bort lite mer av mitt höstlov, finns sämre sätt att spendera dagen.

Sen blir det ut att leta halloween-dräktsdelar.. kan väl inte vara för svårt väl?


... Undrar om det finns Iron Man-outfit åt mig där ute.

Ah Well.. jag är nog rätt glad, filmkväll på Lördag skulle jag tro, kom o ha kul, jag har chips, cola och en charmig personlighet, Weeee

Evaluering

Så, .. gårdagens äventyr i gears of war ja.. Utvärdering/träning för om Rebecka skulle bli en bra partner i Gears 2

Jag  teamade med en pacifist! Det gick inte så bra som jag hade hoppats, hon ifrågasatte syftet med att skjuta fienderna, anledningen "dem är fiender" funkade liksom inte. Vad mer kan man begära undrade jag då.

Nu säger inte jag att jag är nån Gears-expert. Nej då, långt därfirån, Men, kanske just pga det får jag nog tänka över den unga damens lämplighetsgrad, och leta efter nån med mer nertryckt ilska. Reb verkar alldeles för glad, och jag kan nästan tro att hon hellre vill bjuda locustarna på Te än att såga itu dem, vilket är trevligt men jag vet inte om det håller.

Men det var kul med sällskap ett tag, och även om hon kanske inte är den största hjälpen  i blodframkallning så kan jag nog tänka mig värre sällskap när jag spelar

Ah well, filmkväll comin up snart, lämna ett fotavtryck här om ni är på :D

Ujujuj

Jag ska bannemej aldrig dricka sådär mycket igen.
Inte för att jag tror att jag gjorde nåt "dumt" Om man bortser från saker som att inte kunna tala rent, fel i motoriken, brist på omdöme, etc.

Utan mest för att jag tappade konrollen, jag gillar kontroll! särskilt över mina egna handlingar.
Som tur är så var jag nog i tillräckligt bra sällskap  så att dem hindrat mig från allt för dumma saker, men man vet aldrig.

Nåja, jag hade kul. Jag minns nog det mesta.. Samt att jag kunde springa upp för trappen efter vi gått till grill corner, bara det är ett tecken på att jag var nykter nog!

Sen att jag lyckades vinna Soul Calibur-turneringen är ocskå ett tecken på att jag antingen var nykter nog, eller att drunken style faktist funkar.
(den tredje möjligheten är att dem andra sög men det villl jag inte säga för att det är elakt)

Lite sen uppdatering, menvafan Tack alla som kom, jag gör gärna om det nån dag ^^ kanske då under lite nyktrare former.. men vem vet x).

Lvl 24..

År
0-1: Jag ska tydligen ha lärt mig kissa på folk
1-2: Jag får den ovanan avänjd
2-3: Jag dricker min första öl
3-4: Typ nu spelar jag min första Game'n watch.. en lång bana inleds..
4-5: Jag upptäcker Transformers

6-7: Moster får en NES, och min bana blir tydligare och tydligare. Turtles upptäcks även
7-8: Jag får en NES. Kaos. Lycka, extatisk eufori. tycker mamma borde ragga på Macgyver
8-9 Fet jädra nintendotumme. Jurassic Park sätter sig i hjärnan
10-11: Snes, Zelda.. Turtles In Time, extatisk eufori v2. Jag upptäcker  även Street Fighter.. livsförändrande händelse, jag får äntligen döda mina vänner
11-12: Upptäcker Marvel, Spindelmannen blir min bästis

12-13:Snesen ger mig glädje och lycka, tillsammans med upptäckten av star wars
13-14: Upptäcker Pollenallergi, och att det är svårt att cykla med igensvullna ögon. Lyckligaster sommaren nånsin, inomhus isolerad med mer tv-spel. Spelar Final Fantasy för första gången. och Pokemon.. tror Mor inte visste mitt eget bästa.
14-15:  Får min första seriösa flickvän, N64 rullar in. Första spelen, Lylat wars och Pilot wings
15-16: återhämtar mig efter min första  seriösa flickvän, mamma sjuk, jag lessen,.. köper playstation. flytta mormor

16-17: Internet upptäcks typ nu i Nora, första modemet består av 2 burkar i varsin ände av ett snöre. Cyberflirtande känns coolt. Macgyver sänds varje morron på femman. Rikard lycklig
17-18: Första gången jag träffar nån jag mött på internet. Gos uppstår. Träffar fatime, internet inte kul längre.
18-19: Enter #FFSverige och mIRC.Träffar Slauka på buss till Mariestad. galet. Uppcon 02.. (eller var det tre?). Fuck yeah!, första långvariga förhållandet inleds via nätet. Inser att Umeå är väldans långt bort från örebro.
19-20: Playstation 2, Xbox, GC... alla inskaffas, i motsatt skriven ordning. Rikard flyttar ifrån Nora till egen lägenhet, via ett halvt halvår hos moster. Fixar Nintendo DS

20-21: Långvarigt förhållande #1 avslutas, lycklig singel.. typ. World of Warcraft slår klorna i mig det här året. PAIN. Mamma kilar vidare.. Rikard ledsen.
21-22: Långvarigt förhållande 2 inleds. Med en lokal dam, chocken är stor bland vänner, familj och bekanta.
22-23: Långvarigt förhållande FORTSÄTTER..OMG! Skaffar en Xbox 360,
23-24: Långvarigt förhållande spårar ur. Aska och tårar buhu, Får medelålderskris och festar med tonåringar. De har inte blivit av med mig än.


Så.. hur blir 24-25 då kan man fråga sig? Ja ni..ingen aning...

Det finns förmodligen några tidsmissar i det hela också, men jag är ganska så säker på att allt händer i rätt ordning och med felmarginal på ett halvår. Har tydligen hunnit med att göra en del iaf..





Överambitiös.. JAG?.. Nääääää

Hoho, I min tristess har jag  ritat turneringsbrackets.. och lottat fram vilka som möter vilka :D
Visserligen är dte inte en 100% felsäker lista då jag inte vet om det bara blir vi, eller fler.. men man får väl improvisera ^^



Nåja, Without further ado.. Ze Bracketz

B-MCON-SC4-drunkenstyle  turnering!


R1                                                     R1
Idura                                               B-M
---------|                                       |--------
Pharn | R2                          R2 |  Ronii
            |------->    R3      <------|
Blank  |                                       |  Sara
---------|                                       |--------
Pling                    ^                        Poemy
                             |
R1                        |
mRAWWe           |                    Seth
---------    >>>>   R2  <<<<  --------- 
Spyk                                        Ämma


Som ni givetvis förstår så Tar man sig först från R1, till R2, och för tre lyckliga finalister,  till R3

Dessa tre gudomligt begåvade spelare kommer att få möta varandra alla 3, den som vinner mest där är den lycklige suputen som vunnit det hela

SOm sagt, preliminärt alltihop. Men nån måste ju ha tråkigt och planera ändå :D


Regler: INGEN YODA


"Jag kanske är ful, men du spelar fan spel på Easy"

Något jag aldrig skulle finna mig i.. det är att spela ett spel på Easy.
Det fanns en tid då jag trodde att poängen med ett spel var att klara av det så snabbt som möjligt, leka mig igenom motståndet och titta på fina filmsekvenser och så.

Icket.
Att spela på easy är som att .. tja. Läsa de fåniga "penguin" böckerna i engelskan.. förkortade våldtäkter av andra böcker för att få det mer lättläst.

Som att spola igenom en bra film

Som att bara äta pizzakanterna.

Etc.
Kommer ihåg när jag spelade Resident Evil 2, det var strax innan min Anti-Easy inställning tog fart.. eller det var nog det spelet som gjorde att jag verkligen slutade spela på easy.

Zombies dog med Två skott i kroppen
Zombies liksom, varelser som går runt med ett hål så man kan se ryggraden dör av två små blypiller.
Det verkligen dödade spänningen i ett spel som går ut på skräck och rädsla, och jag insåg "vad fan har jag gjort med mitt liv?"

På den vägen har jag sedan vandrat.. Aldrig mer kommer jag börja på easy.. Hur mycket spelet än dödar mig kommer jag att bita ihop, analysera mina misstag och slänga mig huvudstupa in i nästa strid (ja kanske därför jag dör, men det hör inte hit)

Sen att vågorna med "hardcore" spel som Devil May Cry. Ninja Gaiden, Godhand håller min "thrill seeking-gene" intakt är jag bara glad för, jag må dö mycket, jag må dö hårt, men när jag väl lyckas döda den där stora feta bossen (eller bara den första fienden på bana 1 i ninja gaiden >.>)..då känner jag iallafall att jag är duktig.

Nåt nån som spelar på easy aldrig kommer få känna!

Eufori

Det var ett äventyr.. att bära henne från Ica, efter en dramatisk flykt på en kundvagn, bära henne upp för trappen. Packa upp henne.. Fuska ihop stativet och stödja henne med pärmar under skärmen

Nu är hon fullt fungerande, Min nya älskling från Toshiba.. LCD-Love!

32 söta tum som numerpryder min byrå, hd-ready, kopplad till xboxen och klar att spelas på. Har redan spelat några matcher soul calibur och det känns.. bra.  Till helgen blir det nog också filmkvällar planerade.. Iron Man, Transformers, sen avsluta med Dead Rising, Gears of War och Castle Crashers :D kan kännas maffigare än på en liten 17-tummare :D

Sen har vi Fallout 3, Fable 2.. Gears of War 2 på gång.. Nåt säger mig att dem kommer se bra ut allihop på min tv ^^

Så.. För att sammanfatta, jag älskar min tv :D

Varför är jag så glad?

Jag tror ibland att jag lever i konstant förnekelse, hur ofta är jag inte glad liksom.. väldigt inte ofta!
Seesh, man kan ju tycka att med all skit (som vi inte går in på) borde slita ner mig från mina höga glada ponnysar och iaf få mig att gå igenom ett riktigt depp men knappt det klarar jag.

Ah gawd, jag undrar jag.. ska det en dag slå över totalt? Ska det bli en I-or av mig? Svårt att tro, jag har väl helt enkelt fått fel enzymer eller feromoner eller... nåt. W/e

Status på städning.. not quite good. ;P Får ta i imorrn.. eller inatt, alla vet att nattstädning är win.
Men det ska bli av iaf. Har jag börjat ska jag bannemej avsluta..

Vet även att delar av "Gänget" kommer samlas.  Slauka,Seth , Idura.. alla kommer långväga för att festa.. och jag kommer döda dem så hårt i soul calibur.. SÅ hårt.. Kanske inte Idura.. Men iaf.

Lite läskigt dock.. Dem VET saker.. om MIG.. saker som folk ej bör få veta..
Herregud.. min fest blir en pyttipanna av hemligheter.. som alla kommer handla om MIG! ;_;

*blir deppig*

Vaaar e min TV?

Jag är lite nyfiken, ligger den på nåt postkontor i tjottahejti.. eller kanske fraktas den  i detta nu?.. ack vad nyfiken jag är, kommer hon hitta hem innan helgen?.. Kommer jag orka BÄRA henne hem, kommer lådan vara så otymplig att jag dör?

Vem vet, Inte du, Inte jag.

Annars så lunkar livet på i normal takt. Levlar ålder snart, städar, spelar Megaman 9.. väntar på Fallout.. ja.. standard .Håller mig i skolan bra, lämnar in uppgifter som jag ska, lyckas snacka mig igenom vissa uppgifter genom att låta så övertygad om att JAG har rätt att alla andra automatiskt antar att dem har fel, det känns bra.

Livet känns ganska enkelt för en gångs skull, och det är nog en bra grej
Komplikationer är aldrig kul.

och så avslutar vi med dagens Queen-låt

This thing, called love, I just.. cant handle it, this thing, called love this thing called love I must get round to it
I ain't ready..
~Crazy little thing called love..~

Måste vara en av mina  favoriter. En av dem man inte direkt tänker på när man tänker "Queen" men ändå en jag aldrig kommer klicka förbi i winamp..

RSS 2.0