My thoughts on the silly hearty stuff.
Scrubs fick mig att, som det så ofta brukar göra.. att tänka en smula, dagens tema är kärlek
Kärlek för mig är ett i raden av konstiga fenomen som jag inte riktigt förstår. Morbror Björn har vart så snäll och informerat mig om att "kärlek" är kemikalier i hjärnan som triggas av feromoner och liknande, och det kan jag tänka mig att det stämmer, men det är inte det svar jag vill ha.
Sen tycker jag att kärlek är en överdramatiserad sak, Ni vet det där med att springa över ängar i slow-motion, kärlek vid första ögonkastet, blåsande hår och musik som börjar spelas när man ser damen i fråga.. Det har jag svårt att förstå för first-sight grejen har jag verkligen aldrig råkat ut för, jag blir väl helt enkelt inte kär i ett utseende, tackolov. Det skulle kunna bli pinsamt.
Men så har vi en fånig del av mig, den lilla trasiga biten romantiker som faktiskt fnissade lite förtjust när Romeo och Julia började bli kära på riktigt i Romeo X Juliet-animen. Det är en av få saker jag kommer ihåg så det kanske bara var temporär hjärnsmälta. Men, det får mig ändå att tro på mer än bara kemiska reaktioner..
Så vad har jag kommit fram till? Jag tror Dr Cox kan förklara det bäst
Yes, I do happen to believe that love is mainly about pushing chocolate covered candies and, y'know, in some cultures, a chicken. You can call me a sucker, I don't care, because I do believe in it.
.. Nej, sovdags nu. och försöka tänka lite mindre
Kärlek för mig är ett i raden av konstiga fenomen som jag inte riktigt förstår. Morbror Björn har vart så snäll och informerat mig om att "kärlek" är kemikalier i hjärnan som triggas av feromoner och liknande, och det kan jag tänka mig att det stämmer, men det är inte det svar jag vill ha.
Sen tycker jag att kärlek är en överdramatiserad sak, Ni vet det där med att springa över ängar i slow-motion, kärlek vid första ögonkastet, blåsande hår och musik som börjar spelas när man ser damen i fråga.. Det har jag svårt att förstå för first-sight grejen har jag verkligen aldrig råkat ut för, jag blir väl helt enkelt inte kär i ett utseende, tackolov. Det skulle kunna bli pinsamt.
Men så har vi en fånig del av mig, den lilla trasiga biten romantiker som faktiskt fnissade lite förtjust när Romeo och Julia började bli kära på riktigt i Romeo X Juliet-animen. Det är en av få saker jag kommer ihåg så det kanske bara var temporär hjärnsmälta. Men, det får mig ändå att tro på mer än bara kemiska reaktioner..
Så vad har jag kommit fram till? Jag tror Dr Cox kan förklara det bäst
Yes, I do happen to believe that love is mainly about pushing chocolate covered candies and, y'know, in some cultures, a chicken. You can call me a sucker, I don't care, because I do believe in it.
.. Nej, sovdags nu. och försöka tänka lite mindre
