Vänner är idioter, men jag älskar dem ändå
*Disclaimer*
Jag anspelar inte på någon särskild vän, händelse eller något sånt! bara random thoughts jag haft ett tag om vänskap
*end*
Så.. vänskap, vad är det? Alla har nog variationer i sin definition av det. Alla har olika värde på det. Men det är egentligen inte vad jag är ute efter att prata om här, snarare vad man gör för sina vänner.
Jag anser mig vara en hyfsat bra läsare av människor, vad som driver dem, vad som stör dem, vad andra kan störa sig på hos dem.. hos vissa är det tydligare än andra såklart.. och jag umgås med folk som har väldigt.. säregna drag
Jag tror rentav jag dras till dem.
Anyhow jag svamlar lite, så jag tar ett konkret exempel. Häromåret gav jag (ja jag) relationsråd till en bekant ,
denna bekant hade problem med sin pojkvän som hade betett sig som ett svin, och damen i fråga var på besök och vi pratade ut om skit.
I grund och botten så handlade det om att hon hade svårt att förlåta, men hon saknade killen ändå, vilket är självklart efter ett 3-årigt förhållande. Jag gav rådet att hon borde hålla sig på avstånd tills hon reda på tankarna, hon ville tillbaka till honom nu. Jag sa hon vore dum (ja, jag sa "dum" till henne) om hon bara gick tillbaka till honom utan att verkligen veta vad hon ville. Iaf så fortsatte det så.. och det slutade med att hon istället för att åka hem åkte till killen. Jag kände att det var dumt och hon var rätt sur på mig för att jag faktist sa det.
Två veckor går, och så kommer hon tillbaka.. han är fortf. ett svin och de har gjort slut. I början är de lite awkward men efter en slö filmkväll så kommer vi igång och pratar, hon undrar om jag är arg/besviken på henne.
Jag säger att nej, det är jag inte.. Jag tyckte att hon var korkad ja, men jag hoppades hela tiden att jag skulle ha fel, jag ville ju inte att hon skulle bli ledsen direkt. och om jag skulle bli arg på mina vänner för att dem har bristande omdöme skulle jag gå runt och vara arg minst 5 dagar i veckan.
Det spelar liksom ingen roll vad dem gör.. är en kompis i gräl med nån..och jag tycker att den andra parten har rätt..då är jag inte sen att säga det, på ett eller annat sätt. Men jag hoppas att folk förstår att även om jag håller med nån så är jag inte på den personens sida, jag är alltid bakom mina vänner in the end. Även om dem gör fel så kommer jag vara där för att .. well, vara en bra vän.
Det är det jag vill ha av mina vänner,och det jag hoppas att jag ger.. Nån som inte dömer mig för dem fel jag gör, men ändå är beredd att peka ut dem för mig. Nån som inte är rädd för att säga att jag är dum i huvudet, men ändå låter mig vara det om jag verkligen ger mig fan på det.
Kanske är jag för ärlig, men jag vet inte.. jag har svårt att inte vara mig >.>
Jag anspelar inte på någon särskild vän, händelse eller något sånt! bara random thoughts jag haft ett tag om vänskap
*end*
Så.. vänskap, vad är det? Alla har nog variationer i sin definition av det. Alla har olika värde på det. Men det är egentligen inte vad jag är ute efter att prata om här, snarare vad man gör för sina vänner.
Jag anser mig vara en hyfsat bra läsare av människor, vad som driver dem, vad som stör dem, vad andra kan störa sig på hos dem.. hos vissa är det tydligare än andra såklart.. och jag umgås med folk som har väldigt.. säregna drag
Jag tror rentav jag dras till dem.
Anyhow jag svamlar lite, så jag tar ett konkret exempel. Häromåret gav jag (ja jag) relationsråd till en bekant ,
denna bekant hade problem med sin pojkvän som hade betett sig som ett svin, och damen i fråga var på besök och vi pratade ut om skit.
I grund och botten så handlade det om att hon hade svårt att förlåta, men hon saknade killen ändå, vilket är självklart efter ett 3-årigt förhållande. Jag gav rådet att hon borde hålla sig på avstånd tills hon reda på tankarna, hon ville tillbaka till honom nu. Jag sa hon vore dum (ja, jag sa "dum" till henne) om hon bara gick tillbaka till honom utan att verkligen veta vad hon ville. Iaf så fortsatte det så.. och det slutade med att hon istället för att åka hem åkte till killen. Jag kände att det var dumt och hon var rätt sur på mig för att jag faktist sa det.
Två veckor går, och så kommer hon tillbaka.. han är fortf. ett svin och de har gjort slut. I början är de lite awkward men efter en slö filmkväll så kommer vi igång och pratar, hon undrar om jag är arg/besviken på henne.
Jag säger att nej, det är jag inte.. Jag tyckte att hon var korkad ja, men jag hoppades hela tiden att jag skulle ha fel, jag ville ju inte att hon skulle bli ledsen direkt. och om jag skulle bli arg på mina vänner för att dem har bristande omdöme skulle jag gå runt och vara arg minst 5 dagar i veckan.
Det spelar liksom ingen roll vad dem gör.. är en kompis i gräl med nån..och jag tycker att den andra parten har rätt..då är jag inte sen att säga det, på ett eller annat sätt. Men jag hoppas att folk förstår att även om jag håller med nån så är jag inte på den personens sida, jag är alltid bakom mina vänner in the end. Även om dem gör fel så kommer jag vara där för att .. well, vara en bra vän.
Det är det jag vill ha av mina vänner,och det jag hoppas att jag ger.. Nån som inte dömer mig för dem fel jag gör, men ändå är beredd att peka ut dem för mig. Nån som inte är rädd för att säga att jag är dum i huvudet, men ändå låter mig vara det om jag verkligen ger mig fan på det.
Kanske är jag för ärlig, men jag vet inte.. jag har svårt att inte vara mig >.>
Women..
Spelade spelet som ej börnämnas nyss, hade småkul och questade med min Death Knight och sprang in i en annan spelare som var på samma questline som jag, dödade samma fiender och sådär medans vi småpratade, den frågade vad jag hette irl, och hon svarade att hon var Andrea, från Zucchini (eller liknande, kanske tagliatelle? sak samma, allt låter som maträtter där!) i Italien. Fortsätter prata fram tills det att vi kommer fram till "bossen" Jag frågar om vi ska ingå i party för den.. hon svarar typ "so just cause ya think i'm a grl i cantt takehim aloner?" Hon springer in med sin rogue, bindgalen för att bevisa hur bra hon är antar jag
"No because he hits like an effin truck" säger jag lite för mig själv medans jag ser henne typ.. stendö på 10-20 sec.
Sensmoralen i dagens historia är att Drakar bryr sig inte om kön om dem är riktigt hungriga! och förmodligen nåt mer djupt som kan appliceras irl
Hursomhelst så hjälpte jag henne strax efter, precis som jag blivit hjälpt med samma quest på andra karaktärer och vi dödade drakstackarn peace and love, nu kan jag dock inte bli av med henne så jag har loggat av, hon är läskig.
"No because he hits like an effin truck" säger jag lite för mig själv medans jag ser henne typ.. stendö på 10-20 sec.
Sensmoralen i dagens historia är att Drakar bryr sig inte om kön om dem är riktigt hungriga! och förmodligen nåt mer djupt som kan appliceras irl
Hursomhelst så hjälpte jag henne strax efter, precis som jag blivit hjälpt med samma quest på andra karaktärer och vi dödade drakstackarn peace and love, nu kan jag dock inte bli av med henne så jag har loggat av, hon är läskig.
Reflektioner
SÅ har det hänt, min första Red Ring of Death/Doom på 360'n. Nu måste jag få tag på microsofts kundsupport och skicka iväg min bäbis till Tyskland. Skämmes på dem!
Förutom det så knatar livet på, jag inser mer och mer att jag är fegare än vad jag tidigare trott, på gott och ont, skulle jag inte vara det skulle mitt liv troligtvis vara överkört av drama just nu. Nej jag går inte in närmre på det.
Skolan är som vanligt, jag gör för lite men det känns ändå inte som en utmaning, snarare tvärtom. Alldeles för lätt.. usch, ska iaf se till att komma igång med projektarbetet i helgen, känns som nåt positivt utmanande iallafall.
Har funderat på att skaffa egna gnagare efteratt ha sett Maria och Emmas små pestspridare men jag vet inte.. jag gillar inte att ha total makt över andra varelsers liv, blir så pinsamt om dem dör då. Sen är burar inte allt för billiga heller men jag ska tänka på saken, sällskap uppskattas ju, även om det skulle vara ett litet monster som bajsar i knät och kissar mig på axeln.
Det är deras sätt att visa att dem tycker om en.
Förutom det så knatar livet på, jag inser mer och mer att jag är fegare än vad jag tidigare trott, på gott och ont, skulle jag inte vara det skulle mitt liv troligtvis vara överkört av drama just nu. Nej jag går inte in närmre på det.
Skolan är som vanligt, jag gör för lite men det känns ändå inte som en utmaning, snarare tvärtom. Alldeles för lätt.. usch, ska iaf se till att komma igång med projektarbetet i helgen, känns som nåt positivt utmanande iallafall.
Har funderat på att skaffa egna gnagare efteratt ha sett Maria och Emmas små pestspridare men jag vet inte.. jag gillar inte att ha total makt över andra varelsers liv, blir så pinsamt om dem dör då. Sen är burar inte allt för billiga heller men jag ska tänka på saken, sällskap uppskattas ju, även om det skulle vara ett litet monster som bajsar i knät och kissar mig på axeln.
Det är deras sätt att visa att dem tycker om en.
