Vänner är idioter, men jag älskar dem ändå
*Disclaimer*
Jag anspelar inte på någon särskild vän, händelse eller något sånt! bara random thoughts jag haft ett tag om vänskap
*end*
Så.. vänskap, vad är det? Alla har nog variationer i sin definition av det. Alla har olika värde på det. Men det är egentligen inte vad jag är ute efter att prata om här, snarare vad man gör för sina vänner.
Jag anser mig vara en hyfsat bra läsare av människor, vad som driver dem, vad som stör dem, vad andra kan störa sig på hos dem.. hos vissa är det tydligare än andra såklart.. och jag umgås med folk som har väldigt.. säregna drag
Jag tror rentav jag dras till dem.
Anyhow jag svamlar lite, så jag tar ett konkret exempel. Häromåret gav jag (ja jag) relationsråd till en bekant ,
denna bekant hade problem med sin pojkvän som hade betett sig som ett svin, och damen i fråga var på besök och vi pratade ut om skit.
I grund och botten så handlade det om att hon hade svårt att förlåta, men hon saknade killen ändå, vilket är självklart efter ett 3-årigt förhållande. Jag gav rådet att hon borde hålla sig på avstånd tills hon reda på tankarna, hon ville tillbaka till honom nu. Jag sa hon vore dum (ja, jag sa "dum" till henne) om hon bara gick tillbaka till honom utan att verkligen veta vad hon ville. Iaf så fortsatte det så.. och det slutade med att hon istället för att åka hem åkte till killen. Jag kände att det var dumt och hon var rätt sur på mig för att jag faktist sa det.
Två veckor går, och så kommer hon tillbaka.. han är fortf. ett svin och de har gjort slut. I början är de lite awkward men efter en slö filmkväll så kommer vi igång och pratar, hon undrar om jag är arg/besviken på henne.
Jag säger att nej, det är jag inte.. Jag tyckte att hon var korkad ja, men jag hoppades hela tiden att jag skulle ha fel, jag ville ju inte att hon skulle bli ledsen direkt. och om jag skulle bli arg på mina vänner för att dem har bristande omdöme skulle jag gå runt och vara arg minst 5 dagar i veckan.
Det spelar liksom ingen roll vad dem gör.. är en kompis i gräl med nån..och jag tycker att den andra parten har rätt..då är jag inte sen att säga det, på ett eller annat sätt. Men jag hoppas att folk förstår att även om jag håller med nån så är jag inte på den personens sida, jag är alltid bakom mina vänner in the end. Även om dem gör fel så kommer jag vara där för att .. well, vara en bra vän.
Det är det jag vill ha av mina vänner,och det jag hoppas att jag ger.. Nån som inte dömer mig för dem fel jag gör, men ändå är beredd att peka ut dem för mig. Nån som inte är rädd för att säga att jag är dum i huvudet, men ändå låter mig vara det om jag verkligen ger mig fan på det.
Kanske är jag för ärlig, men jag vet inte.. jag har svårt att inte vara mig >.>
Jag anspelar inte på någon särskild vän, händelse eller något sånt! bara random thoughts jag haft ett tag om vänskap
*end*
Så.. vänskap, vad är det? Alla har nog variationer i sin definition av det. Alla har olika värde på det. Men det är egentligen inte vad jag är ute efter att prata om här, snarare vad man gör för sina vänner.
Jag anser mig vara en hyfsat bra läsare av människor, vad som driver dem, vad som stör dem, vad andra kan störa sig på hos dem.. hos vissa är det tydligare än andra såklart.. och jag umgås med folk som har väldigt.. säregna drag
Jag tror rentav jag dras till dem.
Anyhow jag svamlar lite, så jag tar ett konkret exempel. Häromåret gav jag (ja jag) relationsråd till en bekant ,
denna bekant hade problem med sin pojkvän som hade betett sig som ett svin, och damen i fråga var på besök och vi pratade ut om skit.
I grund och botten så handlade det om att hon hade svårt att förlåta, men hon saknade killen ändå, vilket är självklart efter ett 3-årigt förhållande. Jag gav rådet att hon borde hålla sig på avstånd tills hon reda på tankarna, hon ville tillbaka till honom nu. Jag sa hon vore dum (ja, jag sa "dum" till henne) om hon bara gick tillbaka till honom utan att verkligen veta vad hon ville. Iaf så fortsatte det så.. och det slutade med att hon istället för att åka hem åkte till killen. Jag kände att det var dumt och hon var rätt sur på mig för att jag faktist sa det.
Två veckor går, och så kommer hon tillbaka.. han är fortf. ett svin och de har gjort slut. I början är de lite awkward men efter en slö filmkväll så kommer vi igång och pratar, hon undrar om jag är arg/besviken på henne.
Jag säger att nej, det är jag inte.. Jag tyckte att hon var korkad ja, men jag hoppades hela tiden att jag skulle ha fel, jag ville ju inte att hon skulle bli ledsen direkt. och om jag skulle bli arg på mina vänner för att dem har bristande omdöme skulle jag gå runt och vara arg minst 5 dagar i veckan.
Det spelar liksom ingen roll vad dem gör.. är en kompis i gräl med nån..och jag tycker att den andra parten har rätt..då är jag inte sen att säga det, på ett eller annat sätt. Men jag hoppas att folk förstår att även om jag håller med nån så är jag inte på den personens sida, jag är alltid bakom mina vänner in the end. Även om dem gör fel så kommer jag vara där för att .. well, vara en bra vän.
Det är det jag vill ha av mina vänner,och det jag hoppas att jag ger.. Nån som inte dömer mig för dem fel jag gör, men ändå är beredd att peka ut dem för mig. Nån som inte är rädd för att säga att jag är dum i huvudet, men ändå låter mig vara det om jag verkligen ger mig fan på det.
Kanske är jag för ärlig, men jag vet inte.. jag har svårt att inte vara mig >.>
Kommentarer
Postat av: Poemy
Bättre ärlig än en som konstant ljuger. Aight?
Trackback