Tankar kring religion.
Diverse omständigheter har fått mig att tänka på religion på sista tiden. Inte så att jag tänker raka av mig håret och bli Hare Krishna-supporter, utan lite mer generella tankar på vad som motiverar folk att tro.
Visst skulle det vara lite av en tröst att ha nånting att vända sig till, alternativt skylla på när saker och ting blir svåra, men så som den organiserade religionen ser ut idag så vet jag inte. Det finns nog inte en enda helig skrift kvar i världen som ingen skrivit om, tolkat annorlunda från orginalskriften för sin egen vinning.
Ta kristendomen som exempel, mycket tyder på att romarna aktivt valde kristendomen som statsreligion för att det var mer praktiskt med -en- gud, att reglerna som bibeln förespråkade gjorde människor mer lättkontrollerade än de lite mer vilda importgudarna från dåtidens Grekland.
Så lite krasst sagt så har människor I ett par tusen år påverkats av något som en kejsare I Rom tyckte var bekvämare för hans regering, men missförstå mig inte. Kristendom I sin renare form tycker jag är en ganska bra religion, problemet har bara vart när den använts för att förtrycka människor.. och det är nog det som jag stör mig mest på med ALL organiserad religion. Människor verkar bli så lätta att manipulera när man tar till “gud-säger”-argumentet
Var och en ska så klart få tro vad den vill.. men kom inte och säg att gud har bestämt att det är så, ingen vet vad en eventuell gud villmed oss. Det är snarare vad nån romersk politiker valt ut åt oss som sedan snedtolkats av Martin Luther som sedan översatts till svenska.
Själv tror jag “Gud” nöjer sig att vi är snälla mot varandra, och inte försöker köra ner religion I nåns hals... eller säga att dinosaurier inte finns.
