What would Macgyver do?

Den senaste veckan har det vart i stort sett en sak som rört sig i mitt huvud.

Pokemon.
Ja, jag är 24 och 9/12-delar, och jag spelar fortfarande Pokemon. Särskilt när det vankas turnering.

Jag har vridit och vänt på laget, lagt grunden för den. Rivit upp nämnda grund. Jag tror det bara är en enda Pokemon som haft en garanterad plats i laget från start. (<3 Scizor) Efter det har det vart en berg och dal bana i type matchups, attackstats, defense, statchanges. Gnällande för Rebecka om att jag inte vet vad jag ska göra, fått samma gnäll tillbaka från henne. (även om jag inte tror hon är på riktigt samma fanatiska plan som jag).

Så jag har frågat mig själv. Varför? Varför känner jag så starkt för att söka och fånga flest, och träna dem var dag?
Jag är tävlingsinriktad när det gäller tv-spel det vet jag. Men det här har gått till en ny nivå av crazy. Det kanske är just för att jag har gjort det här i 10 år, och att om jag vinner så är det pga den kunskap jag samlat på mig under tiden.

Kanske är det för att jag vill hävda mig, kanske bara för att jag tycker att det är kul att vinna..

Hursomhelst, nu har jag FÖRHOPPNINGSVIS gjort de sista justeringarna på laget.. kl 03.18 på natten. Ännu en svag punkt åtgärdad, ännu ett ägg kläckt.

Utan att säga för mycket så är mitt lag nu sammanlagt immunt mot 6 olika typer av attacker,  samt att det finns inte en enda sorts attack som jag inte kan få en "not very effective" på.

Och med detta så hoppas jag att jag iaf kan sätta upp en bra match mot anywhoever på konventet. För efter det så kommer jag troligen spy om jag ser en Pokemon.

Iaf tills Soul Silver kommer