Minnen, Minnen

Så.. ca.. 4-5 år sen man gjorde slut.. varade i nästan 2 år om jag inte missminner mig.. hade nästan glömt av det när man plötsligt får ett brev nerdimpandes i postinkastet.

Jevligt udda tyckte jag.. brevet var tungt men hade bara tyngd i ena änden, lite försiktigt öppnar jag och tittarefter.

Invirat i ett brev ligger min namnbricka.. sån där plåtsak man får när man föds, gav den till mitt ex när vi var ihop.. hade helt glömt den.

Man börjar så klart att minnas lite och blir aningen nostalgisk..

Men.. så tänker jag.. varför hade hon kvar den i fyra år..

Själv tror jag hon grät sig till sömns när hon låg och gosade med den för att minnas mig, låter bra


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0