Skämt, elaka skämt, och jag.

I'm a joker.. det vet ni som läser det här förmodligen redan, kanske tycker ni även att jag skämtar.. en smula för mycket, en smula för elakt, isåfall. Sorry, men jag kan inte hjälpa det.
Ända sen .. jag vetefan.. väldans tidigt har jag skyddat mig med skämt, det började oskyldigt, min faster som jag spenderade väldigt mycket tid hos i mina yngre dagar.. hon skämtade väldans mycket, "elakt" kanske, men vi visste alla att ingen menade nåt dem sa till nån annan i den familjen, där började nog min tunga slipas.

Så har det fortsatt, på nåt vänster förvreds det, så snart nåt jobbigt hände så skämtade jag bort det, jag skämtar om cancer trots att närastående har haft, och dött av det, jag skämtar om att min mamma är död for christs sake.. Skämt är min sköld, på gott och ont, dem håller saker borta.. och ibland även människor.

Hursomhelst, tro inte att jag är deppig bara för att jag skämtar heller.. Jag gör det jämnt, med varierande resultat..

Min poäng är.. säger jag nåt elakt till dig, om dig, är chansen rätt stor att jag gillar dig.
Säger jag nåt snällt om dug så gäller samma sak för den delen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0