Can aneeebodeee find meeeee...
Kom o tänka på det där med kärlek efter liten "diskussion" inatt.. vem behövder det egentligen.
Jag menar.. det finns dussintals hundra miljoner lyckliga singlar därute.. eller? Nej förmodligen inte. Jag tror att alla som tror att dem är lyckliga singlar inte har träffat nån som kunnat *harkel* "Tina deras frusna hjärtan" Ursäkta min smöriga metafor men jag kom fan inte på nåt annat.
Ta mig som exempel.. för 7-8 år sen.. didn't care a bit. Lyckligt ogift, med en handfull sporadiska "förhållanden" bakom mig.
men Bam, rätt person på rätt plats, man blir kär. Kromosomer o shit reagerar.
Men det blev som det blev.. kul så länge det varade.
Life goes on, man återgår till "jag är lycklig ändå" stadiet.. MEN.. man saknar fortf det där man hade, back then. Det blir liksom aldrig detsamma. Så nu kanske man letar mer aktivt efter en partner.. Vilket jag int gjorde, jag tror bannemej hon hittade mig, typ.. hursomhelst, irc + matchmaking = flickvän i umeå Lyckat.. förvånansvärt nog ja.. höll i närmre 2 år vilket är bra för distans, enligt mig,
Efter det.. ja.. jag sökte mer, och jag saknade det mer. Men jag hittade nån igen, ..närmre 2.5 år där, nytt high score \o/
Things go poof.. och så är man där igen.. letandes.. Nu vände jag bloggen lite egocentriskt men det är min blogg så whatever
Hursomhelst.. Jag tror inte man kan vara "lycklig" singel om man har haft ett redigt bra förhållande en gång i tiden, man kommer alltid att sakna något.. Därmed inte sagt att man är ett känslomässigt vrak (även om vissa blir det)
Klart man kan vara glad, men man vill nog alltid ha nån..
Jag menar.. det finns dussintals hundra miljoner lyckliga singlar därute.. eller? Nej förmodligen inte. Jag tror att alla som tror att dem är lyckliga singlar inte har träffat nån som kunnat *harkel* "Tina deras frusna hjärtan" Ursäkta min smöriga metafor men jag kom fan inte på nåt annat.
Ta mig som exempel.. för 7-8 år sen.. didn't care a bit. Lyckligt ogift, med en handfull sporadiska "förhållanden" bakom mig.
men Bam, rätt person på rätt plats, man blir kär. Kromosomer o shit reagerar.
Men det blev som det blev.. kul så länge det varade.
Life goes on, man återgår till "jag är lycklig ändå" stadiet.. MEN.. man saknar fortf det där man hade, back then. Det blir liksom aldrig detsamma. Så nu kanske man letar mer aktivt efter en partner.. Vilket jag int gjorde, jag tror bannemej hon hittade mig, typ.. hursomhelst, irc + matchmaking = flickvän i umeå Lyckat.. förvånansvärt nog ja.. höll i närmre 2 år vilket är bra för distans, enligt mig,
Efter det.. ja.. jag sökte mer, och jag saknade det mer. Men jag hittade nån igen, ..närmre 2.5 år där, nytt high score \o/
Things go poof.. och så är man där igen.. letandes.. Nu vände jag bloggen lite egocentriskt men det är min blogg så whatever
Hursomhelst.. Jag tror inte man kan vara "lycklig" singel om man har haft ett redigt bra förhållande en gång i tiden, man kommer alltid att sakna något.. Därmed inte sagt att man är ett känslomässigt vrak (även om vissa blir det)
Klart man kan vara glad, men man vill nog alltid ha nån..
Kommentarer
Trackback
