Lite Djup
Connor: You know what I think is psycho, Roc? It's decent men with loving families. They come home every day after work and they turn on the news. You know what they see? They see rapists, and murderers and child molesters. They're all getting out of prison.
Murphy: Mafiosos. Getting caught with twenty kilos. Getting out on bail the same fucking day.
Connor: And everywhere, everyone thinks the same thing: that someone should just go kill those motherfuckers.
Murphy: Kill 'em all. Admit it. Even you've thought about it.
Even you've thought about it. Ja, det har jag. Ett flertal gånger. Särskilt när systemet är som det är, folk kommer ut för fort, begår brott igen, lär sigav andra på anstalten.. och man tänker "skjut den jäveln"
Men vem skulle göra det? Ska staten verkligen ha makt att bestämma över liv och död?.. Njae
Ska en människa ha det.. Nej. Men vad kan man göra?..
Jag skulle gärna ha makten, ge mig en death note plx. Men jag skulle förr eller senare förmodligen missbruka den, eller dra en förhastad slutsats. Som i Arboga-fallet.. De mördade barnens far vart ju anklagad fört, man kanske hade gått på den riktlinjen och dödat honom, rakt av. Men han var oskyldig och jag är en brottsling.. ska jag döda Mig då?
Vigilantism funkar inte.. men jag tycker inte heller dagens system är helt hundra.. Vad kan man göra?
Sitta här och svära.. det är allt.
Murphy: Mafiosos. Getting caught with twenty kilos. Getting out on bail the same fucking day.
Connor: And everywhere, everyone thinks the same thing: that someone should just go kill those motherfuckers.
Murphy: Kill 'em all. Admit it. Even you've thought about it.
Even you've thought about it. Ja, det har jag. Ett flertal gånger. Särskilt när systemet är som det är, folk kommer ut för fort, begår brott igen, lär sigav andra på anstalten.. och man tänker "skjut den jäveln"
Men vem skulle göra det? Ska staten verkligen ha makt att bestämma över liv och död?.. Njae
Ska en människa ha det.. Nej. Men vad kan man göra?..
Jag skulle gärna ha makten, ge mig en death note plx. Men jag skulle förr eller senare förmodligen missbruka den, eller dra en förhastad slutsats. Som i Arboga-fallet.. De mördade barnens far vart ju anklagad fört, man kanske hade gått på den riktlinjen och dödat honom, rakt av. Men han var oskyldig och jag är en brottsling.. ska jag döda Mig då?
Vigilantism funkar inte.. men jag tycker inte heller dagens system är helt hundra.. Vad kan man göra?
Sitta här och svära.. det är allt.
Största rädslan..
Jag är inte rädd för allt för mycket egentligen inte RÄDD rädd iaf, småharig kan man vara för allt men nu pratar jag om riktig rädsla.
I mitt fall är ordet "nej" det.. oftast för att om man frågar nåt jobbigt innan så blir ett nej om möjligt ännbu jobbigare.
Exempel "Kommer jag att överleva".. "Nej!"
Nej jag har aldrig ställt den frågan men det var bara ett exempel. Egemtligen så är det väl inte ordet Nej i sig, utan snarare att förnekas. Det är det jag är rädd för, avslag, avvisningar, det gör dem enklaste frågor väldigt svåra att fråga ibland. Läg till att när det gäller så är jag rätt konflikträdd, efter att jag fått ett nej så blir det mest "jaha.. och nu då?, energi borta och jag gräver ner huvudet i sanden. Jag vet int om det här är nån form av psykologisk defekt jag utvecklat eller om det är någorlunda normalt.. Men det kan vara rätt jobbigt i vilket fall som helst.
Särskilt som dte kanske inte märks på mig, då jag allmänt är rätt öppen och "modig" vad gäller att fråga saker.
Meh, psychobabblz maeks hed hurtz
I mitt fall är ordet "nej" det.. oftast för att om man frågar nåt jobbigt innan så blir ett nej om möjligt ännbu jobbigare.
Exempel "Kommer jag att överleva".. "Nej!"
Nej jag har aldrig ställt den frågan men det var bara ett exempel. Egemtligen så är det väl inte ordet Nej i sig, utan snarare att förnekas. Det är det jag är rädd för, avslag, avvisningar, det gör dem enklaste frågor väldigt svåra att fråga ibland. Läg till att när det gäller så är jag rätt konflikträdd, efter att jag fått ett nej så blir det mest "jaha.. och nu då?, energi borta och jag gräver ner huvudet i sanden. Jag vet int om det här är nån form av psykologisk defekt jag utvecklat eller om det är någorlunda normalt.. Men det kan vara rätt jobbigt i vilket fall som helst.
Särskilt som dte kanske inte märks på mig, då jag allmänt är rätt öppen och "modig" vad gäller att fråga saker.
Meh, psychobabblz maeks hed hurtz
A butterfly flaps its wings..
Chaos Theory.. dem flesta har nog hört den nämnas i Jurassic Park.. det är förmodligen min favorit-Tes eller vad man ska kalla det..
Allt vi gör får konsekvenser, En gest, en blinkning, kanske ett ord, kan få betydligt större konsekvenser än man först anat.
Säg att någon snor min cykel, jag får ta bussen till jobbet och där träffar jag en kille som av en händelse hejar på samma fotbollslag som jag har på tröjan, vi börjar prata och vips är man i hans bekantskapskrets.
Några helger senare är man bjuden på fest hos samme kille, man umgås och har kul och överförfriskar sig, på vägen hem spyr man i en buske och hittar en femhundring som på något vis hamnat där. "yay" tänker man, och tar sig mot pizzerian, för man är så klart hungrig när man spytt upp allt innehåll i magsäcken (kan vara en killgrej)
På väg därifrån springer man på en tjej som låst in sin mobil i en lägenhet där hon förfestade, hon frågar om hon får låna ens mobil för att ringa hem efter skjuts och eftersom man är en gentleman svarar man ja. Medans tjejen väntar på skjuts stannar man så klart kvar och pratar med henne då man inte vill lämna en tjej ensam mitt i natten på stan.
Det ena leder till det andra och du har helt plötsligt en date, och 3 år senare villa och volvo..
Livet är egentligen en enda lång rad sådana här händelser, här överdrev jag lite men.. det är vad ALLT består av.
Allt vi gör får konsekvenser, En gest, en blinkning, kanske ett ord, kan få betydligt större konsekvenser än man först anat.
Säg att någon snor min cykel, jag får ta bussen till jobbet och där träffar jag en kille som av en händelse hejar på samma fotbollslag som jag har på tröjan, vi börjar prata och vips är man i hans bekantskapskrets.
Några helger senare är man bjuden på fest hos samme kille, man umgås och har kul och överförfriskar sig, på vägen hem spyr man i en buske och hittar en femhundring som på något vis hamnat där. "yay" tänker man, och tar sig mot pizzerian, för man är så klart hungrig när man spytt upp allt innehåll i magsäcken (kan vara en killgrej)
På väg därifrån springer man på en tjej som låst in sin mobil i en lägenhet där hon förfestade, hon frågar om hon får låna ens mobil för att ringa hem efter skjuts och eftersom man är en gentleman svarar man ja. Medans tjejen väntar på skjuts stannar man så klart kvar och pratar med henne då man inte vill lämna en tjej ensam mitt i natten på stan.
Det ena leder till det andra och du har helt plötsligt en date, och 3 år senare villa och volvo..
Livet är egentligen en enda lång rad sådana här händelser, här överdrev jag lite men.. det är vad ALLT består av.
And now, something completely different
hittade ett gammalt skolarbete jag gjort, skulle prata några minuter inför en klass om vilket ämne som helst.. Insåg att jag tänkte för mycket i nian ^^
---
Tiden är relativ säger dem. Olika saker får tiden att gå olika fort. tiden känns ibland som om den går långsamt. Ibland går den för snabbt. Som när man gör läxa kvällen innan den ska lämnas in. Eller Einsteins eget exempel: Att sitta på en het spis i en minut kan kännas som en evighet, men en timme bredvid en vacker kvinna kan kännas som sekunder. Nåt i den stilen var det i alla fall. Anledningen till att jag drar in Einstein i det hela är att han var en rätt smart kille. Och det kanske behövs smarta människor för att förklara hur följande skulle gå till. Nåt som ger mig huvudvärk i alla fall. Tidsresor. Vad skulle hända om man använde en sån?
Säg att du tar din maskin och åker till 1930-talet och ska döda Hitler. Du gör det.. men vad händer sen.. eftersom du redan dödat Hitler på 1930-talet så har du ingen anledning att åka tillbaka och döda honom senare i tiden.. alltså kan du inte ha dödat honom.
Kan ta ett närmre exempel, säg att du råkar landar på din mamma med tidsmaskinen, Innan du är född, hon dör. Alltså måste du raderas ur historien.. Och då kan du ju inte vara med i olyckan med tidsmaskinen. Termen för det här är paradox. Vissa säger att tidsresandet är en paradox. I alla fall baklänges.. Men att resa framåt i tiden, är det annorlunda?, Kanske. Säg att du åker framåt för att ta reda på rätt häst I v75 eller så.. Det bör ju gå.. Men om man tar något från framtiden, säg en ritning på en vattendriven bil eller så, då kommer den ju inte behövas uppfinnas i framtiden, kommer allt förbli som vanligt.
Sen om det gick att förändra historien, vore det vettigt att göra det? Vad skulle kunna hända? Kanske imploderar universum.. Kanske blir allt rätt okay och frid och fröjd, I EN tid.. men annorlunda i en annan, finns inga garantier för att nåt skulle bli annorlunda i framtiden. Det kanske inte ens är DIN framtid som blir annorlunda. Jag menar.. om du ändrar nåt så skulle ditt mål vara uppnått innan du åkte tillbaka, som jag sa förut. Men, kanske är det en annan framtid du räddar, med tanke på att du ändrat på historien, så kan det inte bara upphöra.. men, det här ämnet leder mig mot parallella dimensioner och det får jag bara huvudvärk av
En teori är att tiden tar till vara på sig själv. Så om du ändrar nåt, så kanske det inte skulle påverka nåt, utan nåt snarlikt kommer ändå hända, ta Hitler igen som exempel.. om nån åkte tillbaka och dödade honom så kanske det enda som händer är att en annan diktator tar hans plats.. för tiden har redan bestämt att det ska hända? Tyvärr kan man inte bevisa de här teorierna.. men det vore bra för min nattsömn..
En annan sak jag funderat på är tillbaka till framtiden saken, vad händer om man träffar sig själv under en tidsresa? Säg att jag åker en timme bakåt i tiden och ger ?mig för en timme sen?, en blåtira. kommer jag få den själv? Ni undrar kanske varför jag tänker på sånt här, men bor man i Nora har man inte mycket o göra. Man har tid för en hel del dumma tankar.
---
Tiden är relativ säger dem. Olika saker får tiden att gå olika fort. tiden känns ibland som om den går långsamt. Ibland går den för snabbt. Som när man gör läxa kvällen innan den ska lämnas in. Eller Einsteins eget exempel: Att sitta på en het spis i en minut kan kännas som en evighet, men en timme bredvid en vacker kvinna kan kännas som sekunder. Nåt i den stilen var det i alla fall. Anledningen till att jag drar in Einstein i det hela är att han var en rätt smart kille. Och det kanske behövs smarta människor för att förklara hur följande skulle gå till. Nåt som ger mig huvudvärk i alla fall. Tidsresor. Vad skulle hända om man använde en sån?
Säg att du tar din maskin och åker till 1930-talet och ska döda Hitler. Du gör det.. men vad händer sen.. eftersom du redan dödat Hitler på 1930-talet så har du ingen anledning att åka tillbaka och döda honom senare i tiden.. alltså kan du inte ha dödat honom.
Kan ta ett närmre exempel, säg att du råkar landar på din mamma med tidsmaskinen, Innan du är född, hon dör. Alltså måste du raderas ur historien.. Och då kan du ju inte vara med i olyckan med tidsmaskinen. Termen för det här är paradox. Vissa säger att tidsresandet är en paradox. I alla fall baklänges.. Men att resa framåt i tiden, är det annorlunda?, Kanske. Säg att du åker framåt för att ta reda på rätt häst I v75 eller så.. Det bör ju gå.. Men om man tar något från framtiden, säg en ritning på en vattendriven bil eller så, då kommer den ju inte behövas uppfinnas i framtiden, kommer allt förbli som vanligt.
Sen om det gick att förändra historien, vore det vettigt att göra det? Vad skulle kunna hända? Kanske imploderar universum.. Kanske blir allt rätt okay och frid och fröjd, I EN tid.. men annorlunda i en annan, finns inga garantier för att nåt skulle bli annorlunda i framtiden. Det kanske inte ens är DIN framtid som blir annorlunda. Jag menar.. om du ändrar nåt så skulle ditt mål vara uppnått innan du åkte tillbaka, som jag sa förut. Men, kanske är det en annan framtid du räddar, med tanke på att du ändrat på historien, så kan det inte bara upphöra.. men, det här ämnet leder mig mot parallella dimensioner och det får jag bara huvudvärk av
En teori är att tiden tar till vara på sig själv. Så om du ändrar nåt, så kanske det inte skulle påverka nåt, utan nåt snarlikt kommer ändå hända, ta Hitler igen som exempel.. om nån åkte tillbaka och dödade honom så kanske det enda som händer är att en annan diktator tar hans plats.. för tiden har redan bestämt att det ska hända? Tyvärr kan man inte bevisa de här teorierna.. men det vore bra för min nattsömn..
En annan sak jag funderat på är tillbaka till framtiden saken, vad händer om man träffar sig själv under en tidsresa? Säg att jag åker en timme bakåt i tiden och ger ?mig för en timme sen?, en blåtira. kommer jag få den själv? Ni undrar kanske varför jag tänker på sånt här, men bor man i Nora har man inte mycket o göra. Man har tid för en hel del dumma tankar.
