What would Macgyver do?

Så jag har spelat en del Fight Night senaste veckan, för den oinsatte så är det ett boxningsspel, och i det så finns ett "Legacy Mode" en sorts liga där man ska slå sig till toppen såklart.

Jag har suttit och skrattat åt namnen i det. Jag trodde att alla utom toppskiktet i ligorna var påhittade boxare för inte kan man heta "Pernell" i förnamn om ens yrke går ut på att slå folk tills de svimmar.

Jo, det kan man tydligen, Pernell Whitaker, men det slutar liksom inte där.

Vivian Harris
Här trodde jag EA behagade vara lite skojfriska, men icket, killen heter Vivian. Jag förstår att han blev boxare, måste haft många aggresioner att ta ut  från barndomens mobbing

Kermit Cintron
Inte bara döpt efter en groda men efternamnet låter som ett robotmärke.

Winky Wright

dot dot dot

Pinklon Thomas

Seriöst, I am not making this shit up, döper man sina barn till de dummaste jävla saker man kan tänka på i hopp om att de ska bli mobbade och skaffa sig en profisionell boxningskarriär? JEEZES

Som en liten sidenote har jag fått reda på att Tommy Gunn i rocky 5 spelades av irl-boxaren Tommy Morrison, och han är med i spelet. go figure. Nu ska jag återgå till att fantisera om vad en lightsaber kan göra för arkitekturen härinne

Ibland har jag en bit skadeglädje i mig, en sån där del jag inte är så stolt över men jag ändå ger näring till med stor entusiasm. Det behöver inte vara stort eller ens något personen själv vet om eller lider av, men.. jag gottar mig ändå lite småaktigt i det

•  Jag har insett att ett gammalt ex är ihop med en kille som.. egentligen är en fulare version av mig.
• Skolans coola kille som halvmobbade mig nu är rätt tjock
• Jag kan fortfarande döda min bror i Smash Bros, trots att det är han som äger spelet och jag själv inte spelat det så mycket
• Min första flickvän ser nu ut som en missbrukare, in yo face
• Efter att ha tittat runt på Facebook så ser jag fortfarande yngst ut av alla i klasserna jag gått i , som jag hittat på nätet

Ja det är små saker, men de gör livet värt att leva, och skadeglädje är den enda sanna!

*ja jag copy/pastear från mitt skolarbete*

De här lektionerna har jag spenderat på att tänka på hur man ska kunna få anarki att funka, för jag tycker det är en fin tanke. Dock har jag stött på problem i dessa tankar, och det är i slutändan den mänskliga faktorn som skulle ställa till det för anarki.

Så, varför skulle det inte funka?

För det första, människor har aldrig kunnat komma överens, aldrig. Vi mördar och stjäl och är allmänt jävliga mot varandra, ofta bara för att vi kan, men också av rent känslomässiga skäl, avundsjuka, girighet, kärlek, åtrå, sinnesrubbningar. Allt detta är klara käppar i hjulet för anarki. För om någon stjäl, misshandlar, våldtar eller mördar vad gör man då med denna människa?

Utan lagar kan man då straffa denne? Nej, det skulle vara om personen som råkat ut för brottet själv bestämmer straffet, men i så fall är det en sorts lag och därför inte sann anarki.

Jag tror helt enkelt man skulle behöva kringgå mänskliga känslor för att få anarki att funka, brott begås till största del på grund av ovan nämnda känslor. Redan när vi är små vill vi ha det vi inte har.

Se bara ett barn som leker på egen hand, tar man en av de leksaker denne Inte leker med så är det en rätt stor chans att barnet vill ha det. Detta testade jag på min kusin, tog jag något från hennes lekhage så ville hon genast ha tillbaka det, trots att hon inte lekte med det just då. Inte de mest obestridliga bevisen, men det tyder på att vi människor är giriga från tidig ålder och det är nåt som man växer ifrån, om man får uppmuntran till det. Men tyvärr tror jag att girighet är inptäntat i våra gener till en viss del, Ju mer man har desto större chans har man att överleva svåra tider trots allt

Det känns lite som om att jag svamlar så jag återgår till ämnet. Hur skulle brott och straff funka i en anarki, och tja, jag kan verkligen inte se hur det skulle funka. Visst, i ett anarkistiskt samhälle kanske vi har fler behov tillfredställda, men knappast alla, och det faller lite på det. I ett samhälle utan lagar och regler, hur ska man hantera en våldtäktsman? Hur ska man hantera en hustrumisshandlare. Hur ska man kunna frånta missbrukande föräldrar vårdnaden för deras barn i ett klart skadligt förhållande? Det går inte, för att ett anarkistiskt samhälle så krävs det att var och en beter sig idealistiskt i nästan alla avseenden, vilket nästan skulle innebära att man avsäger sig rätten till känslor, då känslor är vad som triggar brott. Hur hanterar vi gravt störda individer utan lagar?

Sen är allt som krävs EN hänsynslös människa som drar fördel av anarkin för att den ska förstöras för många, så tyvärr jag ser verkligen inte hur anarki skulle funka, utom om vi skulle kunna ändra vår natur i grunden, Jag ser mig själv som lite av en person som anarki skulle funka för, jag skadar knappt en fluga, jag vill inte ha mer än jag behöver. Och jag respekterar mina medmänniskor.

Det här ser jag som grundstommen i anarkin, men ser man på dagens samhälle så skulle det aldrig gå. Först måste radikala förändringar genomföras och det skulle knappast gå under denna generation, eller nästa.

Jag känner att jag kan inte få ner mina tankar om det här på ett bättre sätt så jag ska inte försöka, jag har haft mindre diskussioner om det med vänner, klasskamrater och släkt, och den uppfattning jag bildat mig är att det är naivt att tro att anarki skulle funka. Skulle det inte falla samman av sig självt så skulle en större nation svepa in och äta upp den, och vem skulle hindra dem?

Bara lite tankar jag hade ang. det hela, i brist på annat så lägger jag upp dem ^_^